Eskapader

Här kan du läsa om roliga och mindre roliga episoder som våra medlemmar har varit med om.

Nu är jag nuvig och däpt i däsan men det var det värt…

Idag är jag förkyld. Ordentligt förkyld. Det hela började tisdagen den 26 mars 2002. Jag och Alex (Alexander Höök) var på Polhemsskolan. Klubben var inbjuden av särskolan. Vi tog hojarna dit och pratade om:

• Hur vi blev hojfrälsta
• Säkerhet
• MC-körkort

Vi pladdrade på en timma och gav varandra lite småhugg under resan. Undertecknad fick bland annat utstå med att bli kallad ”gammal gubbe” av Alex till elevernas stora förtjusning. Jag gav igen efter bästa förmåga men eftersom Alex har större hoj så lät jag honom vinna…

Öronen gick som lärkvingar på en del och flickorna tittade på Alex och log lite generat. Intresset hos eleverna var stort men de flesta var lite blyga så det blev inte så många frågor.

När vi hade pratat klart undrade Eva (läraren) om dom fick komma ut och titta på hojarna. När Alex och ja sa att det är väl klart att dom får titta, utbröt i det närmaste kaos. Alla skulle ut först.

Väl ute tittade det med längtansfulla blickar. Vi ställde upp hojarna på centralstöden så att eleverna fick sitta upp. Hjälm och handskar drogs på och när Alex startade upp nya Black Birden och lät dom varva så mycket dom tordes visste leendena inga gränser. Eleverna gasade i kapp och lärarna fotograferade. Lyckan var total. Den sista som satt och gasade på Black Birden var Eva. Det var ju tur att hon blev kaffesugen, annars har hon väl suttit där än.

Enligt rykten är Eva numera helfrälst och det pratas om vårt lilla besök. Både andra lärare och rektorer känner till vad som försiggick i vårsolens sken en tisdag i slutet av mars.

Vän av ordning funderar kanske på hur jag kunde bli så förkyld av detta. Nu är det ju så att jag är inte helt övertygad om att ovanstående är förklaringen. Som ni förstår kliade det i gashanden även på mig efter detta. Eftersom jag skulle vara i Uppsala på eftermiddagen tog jag ju hojen dit. I min iver klädde jag mig lite tunt och när det var dags att resa tillbaka till Gävle hade solen gått ner, termometern visade några få plusgrader och ett lätt regn gjorde mig sällskap till Mehedeby.

Leif Pettersson

Krasch!

Lördagen den 3 November 2001 var en ovanligt fin lördag , 12 Grader varmt, solen sken och inte ett moln på himlen. En mycket fin dag för att avsluta MC åkandet för året med andra ord.

Jag gick rastlöst kring i huset och plockade lite med min prylar, kollade stället som är inne på sin fjärde säsång, hjälmen putsad och välvårdad och MC:en en XJ 900 Diversion den också ganska blank och fin.

Skulle med andra ord bli en alldeles utmärkt dag för en hösttur.

Klädde på mig underställ, letade ut ett par varma handskar, och en varm halsduk. Tvekade lite inför att ta på ryggskyddet, som består av en stor ryggplatta med njurbälte. En ganska otymplig sak med andra ord, men va faen har jag köpt den för 900 spänn så får den väl följa med.

Krängde på mig stället, knäppte på stövlarna och tog på hjälmen.

REDO FOR START!

Rullade ut XJ:n i höstsolen och varmkörde. Ett härligt brummande spred sig över villaområdet.....drog på hjälmen och trampade i 1:an.

XJ:n rullade villigt ut från uppfarten, gav ifrån sig ett vällustigt brummande....på väg med andra ord.

Trampade igenom växlarna och kände draget från dom 90 hästarna från den fyrcylindriga radmotorn.

Klart det skulle varit kul med några flera kusar, men tusan det räcker rätt bra, nådare den survolvo som vågar försöka kaxa sig mot XJ:n och mig, han får allt se baklyset.

Tar en koll på hastighetsmätaren, den visar 90 , tusan det är 70 väg här...men va tusan bylingen sitter säkert och solar och alla kärringar och gubbar med hatt sitter säkert och lapar kaffe hos barnbarnen.

Kommer på att det säkert är sista turen för året, så det är dags att hälla lite olja i tanken för att motvärka rost och dessutom så behöver nog förgasarna lite olja inför vintern.

Nog tänkt..in till Statoil-macken och köpa lite olja.

Under tiden jag häller i oljan så funderar jag på vart den här turen skall gå !???

Mot Furuvik-Älvkarleö kanske njae..skulle vara kul att hälsa på Ullrik och visa honom bågen, men han har säkert fullt upp att köra lastbil i helgen och dessutom så vet jag inte när han är hemma....dessutom så är det väl inte så lämpligt att bara dyka upp där utan anledning..nej det får vara.

Från Älvkarleö E4 mot Gävle norr sedan avfarten till Sandviken och riks 80 blir en bra början, sedan visar det sig vart färden blir.

Lägger tombehållaren i soplådan och trycker på startknappen, Vroooom

Några survolvoägare tittar upp från tankningsbestyren. Lägger på ett flin under hjälmen och tänker -faen gubbar när skall ni börja leva då.

Rullar ut mot trafikklysena, svänger vänster i korsningen. Inte så mycke trafik idag, håller koll på bilen framför som kör ovanligt sakta - ahaa han skall in till Växus och köpa blommar till svärmor gubben, tja det får han väl göra. Samtidigt som han svänger vänster så ger jag lite gas och kör om på höger sida.

Tittar framåt till nästa korsning, jo en röd bil kör ut lite tajt , men det går...helvete en grå Volvojävel hänger också på.

Får under bråkdelen av en sekund för mig att tillta bågen åt höger samtidigt som jag bromsar. Den där gråa jävla Volvon blir mycket stor i siktfäktet.

PANG....allt blir svart.....Jag vaknar upp, känner hur jag hostar upp prillan och lite blod.

Slår upp ögonen, märker att jag ligger på mage med händerna ovanför huvudet. Dom tjusiga solglasögonen ligger en decimeter från näsan , men utan glas i.

Det gör inte speciellt ont någon stans...jo högra armen värker.

Helvete vilken smäll... jag hör röster och fotsteg...någon böjer sig ned över mig och frågar hur det är.....vad heter du.... faen det borde han väl märka tänker jag. Jag hör någon ropa : ring ambulans för i helvete, killen blöder ifrån näsa och mun.

Försöker resa mig, men det vill inte funka. Blir bara till ett stön, och ännu mera blod. Killen som nyss frågat hur det är ber mig att ligga absolut blixt stilla, kan den faen säga som inte ligger här och synar asfalten.

Allt får en känsla av overklighet över sig...jag börjar med sakta stigande panik känna efter om jag känner mina fötter...jo för tusan dom är med...högerarmen är deffenitvt med(jävla värk), vänster arms fingrar funkar.

Någon ropar: ambul ansen är på väg. Skall det vara nödvändigt det tänker jag.

Jag hör tutandet och en snabb inbromsning, dörrar som smäller igen och snabba fotsteg.

Vad har hänt säger en röst...jag uppfattar inte vad dom säger men det låter deffenitivt inte som det är roligt på röstlägena att döma. Ännu flera sirener och fotsteg hörs.

Jag börjar tänka på frun...att jag verkligen älskar henne....helvetes jävlars skit....nu är det nog slut med att träffa henne. Tusan vad jag tycker om henne, men det är väl lika bra att det får sluta så här. Jag dog i varje fall som en hjälte.

Någon böjer sig ned och frågar vad jag heter, vilket personnummer jag har vad min fru heter.....vilken frågvis jäkel, och det frågar han en som inte har långt kvar.

Jag hör samma röst säga: han är vid medvetande och verkar klar i knoppen.

Hostar upp lite blod till, läpparna känns som jag åkt på en riktig snyting.

LIGG STILL säger en röst, vi skall spänna fast dig på en bår.

Var gör det mest ont någon stans... Höger arm svarar jag.

Hjälps inte säger en röst...vi skall nu vända dig över höger sida till båren där vi måste spänna fast dig.

Kör igång svarar jag...snabba händer griper tag över hela kroppen, jag hör mig själv stöna till, men det går, jag är uppe på båren.

Någon lyser mig i ögonen med en stark lampa, jag hör en massa medicinska termer som jag inte begriper. Båren lyfts upp och in i ambulansen.

VI MÅSTE KLIPPA UPP DITT SKINNSTÄLL säger någon, ja gör det för faen svarar jag....det spelar liksom ingen roll längre.

Nya lysningar i ögonen nya medicintermer....

Jag liksom hör i fjärran sirener, någon torkar blod från munnen.

Jag tittar upp i ett par ljusblå ögon...faen vad vacker hon är.

Skulle kunnat varit frugan det där tänker jag, rösten avbryter det hela med fler frågor om personnummer och namn.

Någon sticker i armen, du får lite syrgas nu säger rösten, en varm hand läggs på bröstet, samtidigt som jag hör en röst säga: meddelålder man möjlig ryggskada ev. inre blödninger vid medvetande förbered akut. Vilken status säger en annan röst...hör inte vad rösten säger, men det låter inte som jag skall få en julklapp precis.

Ambulansen stannar med ett ryck, dörrarna åker upp, ljust, ny röster och fotsteg.

Jag känner hur båren lyfts ut och flera personer kommer springande.

AKUTLÄGE AKUTLÄGE ropar en högtalare....

Nu jävlars är det färdigt tänker jag...vilket jävla slut...

Tänker på frun igen och känner att jag vill gråta...fy faen jag får aldrig se henne mera...helvete vad jag tycker om henne. Mats får lämna besked om vad som hänt, hoppas att han kan trösta henne.

Jag hejdar tankarna, fasen jag har barn också, ja just ja, vad faen skall dom säga och helvete grabben som fyller 16 idag och alla som skall komma klockan 15.00 det blir ett snyggt kalas.

VI DRAR SAKTA ÖVER DIG PÅ EN BÅR NU säger en ny röst.

Sjukvårdpersonal i vita rockar jobbar snabbt med kroppen känner jag, frågor och order ropas ut. Vilken tur att man betalt skatten tänker jag.

Någon lägger en hand på pannan och säger TA DET LUNGT DU ÄR UNDER GOD VÅRD NU.

Fort upp till röntgen säger en röst...Ett nytt ansikte tittar ner på mig.

Du skall upp och röntgas nu så vi får veta hur det är med ryggen.

Båren gungar iväg, dörrar öppnas.....

Det stannar till och ett nytt ansikte tittar ner på mig. Ligg bara stilla nu så blir du snygg på kort.

Undras om det skall vara ett flin också tänker jag.

Jag åker in i en stor vit maskin med röda lampor som blinkar, ett svagt surrande hörs kombinerat med ett klickande.

Klart säger någon, och jag dras ut ur maskinen.

Vi får vänta i 15 min nu så får vi ett svar på hur det står till säger någon.

En kvinnoröst talar om att hon pratat med frun och att nu vet hon vad som hänt.

Faen är det ingen som kan ringa till jobbet tänker jag.

Jag känner hur jag vill gråta igen....

Någon sitter och håller mig i handen och pratar lugnande till mig.

Har lite svårt att konsentrara mig på vad hon säger men rösten låter vacker och det greppar mitt intresse. Undras om det finns snygga brudar i himmlen också hinner jag tänka innan en lång man i vit rock kommer in med en bunt papper, alla flockas runt honom, utom hon som håller mig i handen.

Samme långe man kommer fram till båren och säger: du har tur vi kan inte se något på din ryggrad, så du kan vara lugn, men du blir kvar ett tag för observation, vi vet ännu inte hur det är med inre organ.

Ditt läge ser stabilt ut så det här kommer att gå bra, du har verkligen haft tur. Inget vad vi kan se är trasigt, men risken för inre blödningar föreligger under de närmaste 24 timmarna. Han klappar mig på huvudet och säger till någon att se var man kan "lägga in mig för observation"

Vilken jäkla tur jag har....kanske jag får krama om frun ännu en gång i varje fall, även om det bara så blir en gång till så är det värt allt som jag levt för.....gud vad jag älskar henne, nu kanske jag kan få tala om det för henne själv också.

Snälla låt det aldrig ta slut, låt det vara för evigt...............phuuuu

P.S

Nästa gång du åker båge TA PÅ FULL SKYDDSUTRUSTNING FÖR I HELVETE.

Det blir en jäkla smäll när någon inte lämnar företräde.

Senast uppdaterad: 2004-05-28